Om jag mår bra och tycker att jag gör bra ifrån mig varför ska jag då inte kunna tala om det på min egen blogg? Skillnaden mellan USA och Sverige är att man i USA hyllar framgång medan man i Sverige ser ner på någon som har det bra.
Jag skriver om ämnen i denna blogg som ligger mig varmt om hjärtat samt situationer som jag upplevt, baserat på de kategorier jag valt att inrikta mig på. Jag har ett genuint intresse av det jag skriver om och jag har ett mål med mitt skrivande, som bara mina närmsta vänner vet om. Skulle jag på denna blogg skriva om mina visioner för framtiden är jag till 90% säker på att jag skulle få mycket elaka kommentarer, vars avsändare är ute efter att göra mig illa.
Jag har valt att inte publicera 2 av kommentarerna jag har fått hittills. Detta på grund av att de inte är relevanta för min blogg. När de som ger mig negativ feedback är anonymna trots att de vet vem jag är tycker jag inte att det är konstruktiv feedback utan snarare smutskastning. Jag tycker inte att kommentarerna ger mig något av värde. Jag är “master” av min blogg och jag bestämmer vad som publiceras och inte. Negativ feedback är välkommen om den gör att min blogg kan bli bättre, inte när det handlar om påhopp om mig som person.
Citat från Stephen Covey som jag fastnade för: “Så en tanke och du kan skörda en handling, så en handling och du kan skörda en vana, så en vana och du kan skörda en karaktär, så en karaktär och du kan skörda ett öde”
Källa: De 50 viktigaste böckerna i en bok, Personlig utveckling av Tom Butler-Bowdon
Jag är en person som behöver någon slags förändring lite då och då, jag vill inte att ha samma rutiner och liv under en längre tid. Det behöver inte vara en större förändring. Genom att byta plats på jobbet och omge mig med nya människor i mina projekt ger mig den extra kicken för att tycka det är nytt och spännande igen. Något som jag verkligen tänkte till över i veckan var att alla är inte positivt inställda till förändring. Tänk på att ta hand om dessa personer lite extra varsamt.
Jag såg filmen Yes Man med Jim Carrey för ett par helger sedan och jag blev inspirerade av idén med att säga ja till det mesta som erbjuds i vardagen. Vi människor har sådana förutfattade meningar och föreställer oss saker om situationer och händelser trots att de inte inträffat ännu. Detta gör att vi begränsar oss och tackar nej till erbjudanden som skulle kunna förändra livet till det bättre. Var inte inrutad i din “comfort zone” eller för lat för att orka ge dig in i något nytt. Gå in med inställningen att något kul och bra kommer hända.
Jag har bestämt mig för att under 2009 ge mig in i nya situationer/händelser/events/aktiviteter/intressen. Vem vet var det tar mig?
“Hon kan inte sälja”
“Skicka inte ut honom till kund”
“Han/hon säger ju inget på mötena ändå”
Att placera medarbetare i fack, skapa elitgrupper, ha förutfattande meningar om vad personer klarar av och inte är otroligt farligt för en arbetsplats. Man måste våga låta personer växa i sitt arbete. Får medarbetarna inte utlopp för sin kreativitet och blir hämmad av att nå sina personliga mål, så känns arbetet inte lika inspirerande längre. Det finns en stor risk att personerna som hämmas söker sig vidare till en annan arbetsplats som ger dem utrymmet att växa.
Detta förekommer på de flesta arbetsplatser. Jobba med att förhindra detta destruktiva beteende.
Våga släpp fria tyglar
Ha en öppen inställning om att människor vill utvecklas och vill bli bättre.
Försök släppa in kollegor i ditt revir, tänk att ni jobbar tillsammans för något, det är ingen enmanshow.
Var en mentor för den mindre erfarna.
Se till att personerna som vill växa får hitta sin egna plats, istället för att själva placera dem någonstans.
Försök att vara tyst på ett möte, det kommer alltid vara någon annan som tar utrymme, någon som tidigare lutat sig tillbaka för att de vet att elitgruppen/hämmaren kör sin show.
Uppmuntra till eget initiativ. Om det är något som inte är så bra som föreslås, uppmuntra till dialog och tysta inte ner personen i fråga.
De som inte tidigare fått tagit plats kan vara obekväma till en början när hämmaren bjuder in till dialog. Se då till att försöka skapa en dialog som plockar fram det bästa ur personen. Om du upptäcker att en person är en som hämmar någon annan så lyft detta till ytan, oftast så vet hämmaren inte om att den har den inverkan på sina kollegor.
Vem vet vilken väg mitt liv tar detta år. Jag har en lista på saker jag vill beta av under året. Jag tror det är viktigt att sätta upp mål eller en vision om man vill någonstans både i privatlivet och i arbetslivet.
I tidningen Passion for Business har de en såkallad passionslinje för varje person de intervjuat. Den visar hur personernas viktigaste beslutspunkter och händelser i livet sett ut fram till nu och hur de kommit påverka vägen fram till där de är idag. Jag har tänkt mycket på det. Hur kommer min passionslinje se ut när jag är 40? Hur kommer din se ut?
Vissa saker kan man inte påverka, såsom olyckor och sjukdomar men karriärmässigt kan man se till att ta för sig och hamna i rätt spår. Hur gör man det då? Ta reda på vad du vill, fundera över vilken väg du vill gå och hur du vill vara och bara gör det, så löser allt sig i slutändan ändå!
Passion for Business är en tidning som jag saknat länge och hade redan för 4 år sedan tanken på att starta en sådan tidning. Nu har den kommit och jag slipper sitta och läsa om smink på långa tågresor. Det är Anna Bråkenhielm och Veckans affärer som ligger bakom publikationen och jag kan varmt rekomendera den. I love it!
Kort om karriärkvinnan.se
Jag skriver om hur det är att vara ung kvinna i karriären. Ger dig tips och råd om karriär och personlig utveckling. Jag har valt att skriva med kvalitet och satsar inte på kvantitet. Hoppas du får nytta av min erfarenhet. Kommentarer är välkomna!
