Jag har varken barn eller kille/man/sambo och jag börjar närma mig 30, när jag var 20 år så trodde jag att jag skulle ha det vid den här tiden. Min väg blev en annan. Jag trodde jag skulle vara egen företagare och självförsörjande men så blev det inte av olika anledningar, även fast jag fortfarande jobbar på det. 
Jag tror fortfarande att jag ska träffa den perfekte mannen för mig och få barn innan 35 och bli ekonomisk oberoende, men tänk om det inte blir så? tänk om jag får leva ett liv utan barn, utan man? jag kanske blir otroligt sjuk och inte kan jobba. Jag kanske hittar en man men det visar sig att jag blir singel igen vid 45?
So what! Jag lever idag ett helt underbart liv med kompisar som jag har riktigt skoj med. Utbildad i ett yrke som varierar och som jag trivs med. Intressen som stimulerar min kreativa sida. En helt underbar familj och ett helt otroligt kul singelliv i storstaden! Jag är lycklig! Jag tar min situtaion för vad den är just nu och fokuserar på nuet. Visst saknar jag lite tillägg i mitt liv och vad framtiden visar får vi se, jag jobbar mig vidare i livets väg.
Blir det inte som du tänkt dig så fundera över varför, ta och kika på vad du kan göra för att förändra situtionen så det blir som du vill. Fokusera tiden på nya intressen, börja träna, sluta träna, gå på dejter, gör slut med sambon, starta företagsidén som du gått och funderat på, gör förändringar som kan ta dig framåt i din vision om livet. Du kan inte skylla på någon annan än dig själv att ditt liv blivit som det blivit. Om du gör samma saker som du alltid gjort kommer du få leva samma liv som du alltid gjort. Vill du förändra gör det, trivs du bra så stanna kvar.
